Min

Min kärlek börjar övergå till ilska.
Tankar om att kunna vara vänner övergår mot något oidentifierbart för tillfället.
Hat och kärlek ligger nära sägs det ibland.
Kanske det kan vara skillnad på hat och hat...
Vet inte riktigt om jag riktar ilska mot mig själv, dig eller situationen.
Vad jag vet är att jag känner mig ledsen och ensam, här och nu.

Skriver lappar med allt jag kan komma på.
Lappar att kunna riva sönder i små små bitar och sprida ut.
Se dem flyga, flyta iväg där vi mötter första gången.
Säga adjö till det som varit....vad det nu varit
för dig?

Jag vet vad det varit för mig.
Ett evigt hopp om att bli älskad och slippa ensamheten!
Finns tvåsamheten och kärleken.
Att jag älskar dig är jag inte osäker på, har alltid gjort !
Du? tror aldrig du varit i närheten...