Skräck

Så sitter jag åter här med min skräck för något jag tror kan komma hända innan det har skett !

Hur dumt är inte det?

Som en stor klump i bröstet som breder ut sig och gärna vill förlama mig att vara still.

Försöker strategiskt mobilisera mig till att inte fastna i den.

Försöker känna värme och trygghet från mig själv för att våga det jag bör.

Kommer det jag mest är rädd för att hända?

Förmodligen inte!

Jag vet, ändå finns skräcken här idag.

I går fanns den på lur, jag lurade iväg den och mådde bra.

NU önskar jag det fungerar om en stund.