Den böljande morgongardinen rör sig sakta stilla,

fåglarna kvittrar och katten sträcker ut sig över trädstammen.

Jag väljer kläder med omsorg för att känna mit tillfreds,

till det yttre åtminstone.

Gårdagens dysterhet finns i faggorna likt grå skuggor.

Jag vet det ej behövt vara fullt så som det varit,

ett delvis självvalt val.

Om jag tänkt till ytterligare en gång hade jag kunnat

undvika en del av dem.

Tårar över ensamhetens sång.

Insikten om det ger hopp.