Liten, känner mig.
Ensam.
Faller tillbaka i tron om att så ska vara.
Hoppet grumlas, synen blir disig.
Tankarna far runt i virvlar.
Minns orden.
Orden jag gjort till sanning.
Jag?
Sanning?
Nej de är ej sanning men inristade i min själ.
Försöker om o om igen klä över dem med tro.
Tro på kärlek.
Längtan efter tro och värme.
Finns där fortfarande, men var?
Gömmer hoppet, vill ej känna.
Varför jag, varför skulle du eller någon annan välja mig?
Lika bra inte tro eller hoppas.
Vill gömma mig.
Liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar