torsdag 21 oktober 2010

Ni är, inte jag.

Ni är omtänksamma och vill mig väl.
Ni säger jag ska släppa och gå vidare.
Jag hör och vill förstå.
Kanske jag förstår, men inte av rätt orsak ännu.
Jag hamnar lätt i förminskningens värld, ännu.
Jag vill och förstår jag bör gå vidare.
Stänga mitt hjärta åter för honom.
Min största kärlen, hittills.
Jag kommer snart, kanske vara där.
Dit ni vill jag ska komma.
Vidarelandet, det fria, öppen för nytt.
Snart, kanske.
Det måste få mogna i mig.
Fortfarande har jag en gnutta hopp, om honom.
Sakta, små steg för steg vidare.
Hoppas jag.

1 kommentar:

  1. Små lätta steg, alltid en utveckling framåt. Fortsätt gå! Du är ju "Kvinna med mycket upplevt och ännu mera kvar att uppleva".

    SvaraRadera