Paniken är nära.

Känner rädslan smyga sig på,

och tankarna

varför nu idag ?

Sen tänker jag.

NU är det så här,

just nu.

Men om ett tag,

ett par timmar eller

ännu mindre är det över.

Har alltid varit så!,

och aldrig!,

det som jag fruktar!!!

Så paniken infinner sig ej riktig,

och inte heller förlamningen

till att inget alls göra.

Inte riktigt,

bara lite.

Men ändå inte!