Tomheten breder ut sig likt frågetecken
till mig själv
Hur dum, naiv har jag varit?
Blind och lite döv.
Varför har jag ej lyssnat till det som ej sagts?
Varför har jag trott på mig själv
för att falla ner i detta åter
Misstron till mig själv
Är åter här
Jag
Inget
Vi
Någonsin
Hoppet och tron
står tillbaka
åter i skuggan
av lögnen jag gjort till sanning
Jag har velat lyssna till
Orden mellan raderna
De som ej fanns där
?
Jag borde vetat bättre
Men ändå behållt hoppet
Inte till dig som jag tänkt
alltför ofta och varmt på och om
till kärleken och
hoppet om
en dag
när?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar