Om.

Om du verkligen bryr dig om mig, som du säger så skulle du ej göra så här mot mig.

Du skulle finnas här och torka mina tårar och hålla mig i din famn.

Om du verkligen brydde dig skulle det ej behövas.

Sanningen slår emot mig.

Hårt.

Ett par svaga tankar försöker paralellt att ta sig in genom det förnuftiga.

Förminskandet av mig själv, att jag ej är värd att älkas.

Att jag ska ge dig tid, tid till vad?

Tid till att jag ska må dåligt?

Jag måste göra slut på detta, även om det gör mig ont samtidigt.

Jag vill ej vara arg o bitter.

Jag före dig för att vara den starka och på något sätt gå ut ur detta stark.

Även om jag är svag nu.

Det är svårt nu.