Sorterar mina tankar och vishet i två högar.
Försöker se klart på vad som riktigt är och kanske borde vara för att vara.
Inser att jag saknar vissa bitar för att vara.
Känner att slutet närmar sig.
Mitt i mellan dessa högar finns en till, en lufthög.
Där ligger hoppet på ett rosa moln.
Men ju större den ena högen blir ju mer sjunker molnet.
Fortsätter sortera.
Klarare blir mina tankar och insikt.
En framtid långt där borta utan hopp.
På detta.
Taggig bild, passande i sammanhanget. Vrid den medsols vettja, så blir det en rullgardin med spets, på väg att dras upp. :)
SvaraRaderaGod ide. Ska åter ta in den då jag sorterat klart och avslutat.
SvaraRaderaDu skriver vackert! Skickar en hälsning..
SvaraRadera