Be om ursäkt för att jag fanns, att det hänt saker jag ej kunnat påverka.
Att alltid finnas, men inte ses för den jag var.
Vara den som alltid skulle finnas till hands.
Hemma, nära.
Vara duktig för att vara till lags och kanske förhoppningsvis duga.
Mm mm.
Idag vet jag att jag duger som jag är, hoppas jag.
Säger det till mig själv. Låter ingen trampa mig på tårna alltför hårt.
Trollen kommer dock på besök ibland, viskar i mina öron.
- du har inget
-du kommer stå här själv
-förlorare
Jag försöker inte lyssna.
Men det är inte lätt när jag står här själv.
Men jag ska klara det, själv. Jag kan! Jag klarar det, finns inget alternativ heller.
Men måste jag vara duktig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar