Om att veta för mycket.
Funderar, kan man veta för mycket?
Är det när man hör sagda ord som ej var meningen? Minns de gånger jag som liten hörde "små grytor har också öron", kunde väll inte jag hjälpa! Det var de vuxna som inte begrep bättre att hålla tyst med sitt prat tills lämpligt läge var. Tyvärr förekommer detta alltfför ofta, barn ges skulden för vuxnas okunskap.
Tänker också på de gånger mamma sa -säg det här inte till någon annan! Ingen behöver veta. ...
Vadå? Vad var så hemligt egentligen? Så här efteråt så handlade det om att hon skämdes för det som hände inom familjen. Och lägger man locket på så kan vi låtsas att det inte hänt eller sker.
Vi pratar inte heller om det.
Resultatet blev undertryckta känslor, jag visste saker jag inte hade någon att prata med om.
Jag visste för mycket.
Sant...man tror man skyddar men betungar bara.
SvaraRaderaVi var inte vana vid sånt så när mormor sa åt oss att inte prata om nåt så babblade vi vitt och rett om just det...omvänt. /L8
L8: Var glad för att du gjorde det ! Tyvärr svalde jag allting och sparade innerst inne. Först mycket senare förstod jag vad det betydde att prata med andra om saker. Nu vet jag.
SvaraRaderaTycker inte att det är riktigt shysst av vuxna att lägga sådant ansvar på ett barn
SvaraRaderaDu beskriver något som inte är helt ovanligt, en text som väcker känslor.
SvaraRaderaKloka barn lyssnar mera på sig själva än vad de stora säger.
SvaraRaderaTack för kommentarer.
SvaraRaderarazaha; Instämmer, antingen är man tyst eller, det bästa av allt; man pratar och förklarar vad som sker/skett med sina barm.
Pia; Minnen?
Kalle Byx; Japp, och pratar vitt o brett med sima kompisar, bearbetar, får reda på mer eller förstår kanske att andra är med om liknande saker. Får tröst.
Jag håller verkligen med dig. De stora lägger många gånger alldeles för stort ansvar på de små. Det är inte okej.
SvaraRadera