lördag 22 januari 2011

Två budskap.

Samma budskap med olika ord. Från olika männskor vid olika tillfällen.

Första gången sa jag adjö direkt för att orden var så elaka.-  ful, ointressant och tråkig-.
Och frågan är om det egentligen en var avundsjuka med i bilden, för trots mitt utseende fick jag den gången uppmärksamhet, dansa, samtala och några trevliga kramar samt frågan om att ses igen.

Andra gången i ett samtal där det rörde sig om hur jag kan vara ibland, då jag känner mig osäker och kanske står där och kämpar just med att stå upp då känslan i kroppen är jag ramlar ihop och ingen kommer hjälpa mig. Jag är sammanbiten, ler inte och ej öppen för att direkt prata med någon annan än de jag känner. Ja jag är nog ful, ointressant och tråkig då, men denna gång sas orden -det är så synd-.

Skillnaden var att denna gång sas de med värme och omtanke. Den som sa det känner mig ganskar väl, har hört mig skratta o le.  Vi umgås gärna, känner så mycket med varandra.
Nu är det också adjö men av annan anledning.
Och de orden träffade mitt hjärta ömt men inte dessto hårdare, men på rätt sätt.
Har tagit till mig dem och de ger mig styrka och kraft att vandra vidare mot mina mål.

2 kommentarer:

  1. Kan identifiera mig. Men vet inte om man kan ändra...jag är rolig social och lättsam i små sällskap men kan ge intryck av sur tillknäppt överlägsenhet i större sammanhang. Jag är en iakttagare som måste vara trygg för att leverera.
    Skönheten sitter i betraktarens öga.

    SvaraRadera
  2. L8: Tack för dina fina kommentarer. Visst sitter det i betraktarens ögon vad som är vackert, och många gånger syns nog det vackra bättre då tryggheten finns innuti oss.

    SvaraRadera