Ångest

 Den är här igen, till och från

växer och bränner

Jag var ej beredd

när är man det?

Ibland strömmar den ut genom tårar

trycket minskar

Jag vill inte känna

inte nu

Jag vill inte känna för dig

egentligen inte

du var aldrig min

men ändå

är du

lite

Ensam igen

var jag då också

faktiskt

men kände mig inte riktigt så

ensam

Nu finns ingen

det är jag

Ja och det som växer i bröstet

av saknad och upplöst hopp.

Fullt och tomt på samma gång.