Det rinner.

Vatten nedför väggarna med skurmedel,
hittar vägen till brunnen.
Tårar nedför kinderna,
smakar salt.

Kroppen värker,
önskar känna hud
Själen krampar,
vill ha värme och förståelse.

Skåpen och väggarna ekar tomma,
andra snart redo att på nytt fyllas på.
Ett öppet sår varar,
sanningen smärtar.

Kylan påminner om värmebrist,
finns ej inom syn eller grepphåll.
Längtan och saknad finns,
rädslan tar överhand.

Vårvindar skall blåsa,
bäcken skall porla.
Fåglarna sjunga om hopp,
hoppet skall åter synas.