Så, nu har jag klivit in genom dörren jag tidigare endast gläntat på tillsammans med någon annan än mig själv. Hände inte mer än att...inte mer? På väg hem kom orden "-jag förstår" till mig flera gånger. Min coach sa just dessa ord vid flera tillfällen och de fastnade. Någon som förstår mig, känns bra och lite tryggt, kanske jag nu vågar besöka alla rum innanför dörren i huset. Ett rum i taget.
Minnen som letar sig upp för att sen kunna rivas sönder och eldas upp kanske.
För att bli fri att vara JAG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar