Fick en tanke efter en kommentar från Jennys på ett av mina tidigare inlägg.
Tänk om min tekopp kunde tala!
Den har funnits med i många många år.
Den, min fotölj samt mitt härliga fönster där många tankar och beslut knådats om o om igen.
Eller så är det tur den ej kan tala.
Den finns med mig så gott som varje morgon och kväll.
Även denna dag då höstens vindar drar förbi ute.
Tur i oturen på nåt sätt:-)
SvaraRaderaKRAM!
Hej
SvaraRaderaTack:) känns skönt att höra att man inte är ensammen.